Då var det dags för ännu en illustration. Den här är stor och i A3-format så det gick åt mycket tusch.
Jag började med ett flertal snabba skisser som vanligt och som du ser skiljer sig skissen från det jag till slut valde att rita upp som den slutgiltiga teckningen. Jag är så pass nördig att jag sparar alla skisser i plastfickor och sätter in i pärmen där jag förvararar illustrationerna. Det gör för att jag skriver anteckningar om t ex färgkoder och en del minnesnoteringar och TODO:s till mig själv, på skisserna.
Okej, det blev en del missar i teckningen men det kommer jag fixa i Photoshop när det är dags att sätta ihop text och bild.
Faktum är att jag antagligen kommer photoshoppa en hel del i illustrationerna eftersom jag ofta kommer på detaljer alldeles försent. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt ”Fasen, det skulle jag ju ha lagt till!” och vid det laget har jag redan färglagt ytan där jag ville lägga till nåt kul. Det är oftast kört att fixa det manuellt, men digitalt är ju allting möjligt och jag är faktiskt en jäkel på Photoshop.
Skryyyt! SKRYYYT!.
Jag vet, men det är sant. I alla fall när det kommer till fotoredigering och lägga till eller ta bort saker (retouch). Att illustrera i Photoshop är jag dock mindre bra på.
Jag fick fråga på FB (jo jag är fortfarande medlem där) om vad jag tänker kring att ge ut boken? OM jag ska försöka få den publicerad eller ge ut den på eget förlag eller nåt annat?
Jag har inte bestämt mig för vad jag ska göra eller testa. Jag skrev faktiskt en illustrerad barnbok för hundra år sen, som blev brutalt refuserad. Med all rätta. Jag tycker fortfarande att berättelsen var bra, men ganska slarvigt skriven och det fanns en del att önska gällande illustrationerna också. Jag var lite för hafsig och ometodisk när jag ritade. Det jag borde gjort var att göra många, många skisser och testa kompositioner och tänka lite som en fotograf (vilket jag inte var på den tiden) där perspektiv och vinkel spelar rätt stor roll. Jag hade heller inte särskilt stor koll på ljussättning i ”scenen”.
Så jag har testat att bli publicerad, med förödande resultat. Jag minns inte om jag blev besviken. Troligen inte så mycket eftersom jag inte minns det, och jag tror jag gjorde det mest som en kul grej.
Jag illustrerade faktiskt en bok om forntiden, skriven av en arkeolog, på 90-talet. Den finns på bibliotek. Jag fick knappt betalt men det var spännande läsning.
Egentligen är det likadant nu. Jag vill gärna dela det spännande äventyr som jag har i huvudet, om en äldre man och hans djurfamilj och den resa som kommer utsätta dem för stora prövningar, både fysiska men framför allt emotionella. Eventuellt är just jobbiga känslor som sorg och vilsenhet något som förlagen inte vill ta i, speciellt när det handlar om barnböcker? Jag vet inte, men jag vet att många andra har gjort det i en tid då man inte var så omhuldande och curlande i barnlitteraturen. Det är ju faktiskt ganska mycket tragik och elände i Astrid Lindgrens böcker, bara som ett exempel.
Min berättelse kommer innehålla lika delar humor och dråpligheter såväl mörkare känslor och sånt som är jobbigt. Ja, lite som Astrid Lindgrens böcker, även om jag inte på något sätt jämför mig med barnböckernas drottning. Jag bara tänker att det måste få finnas utrymme för alla känslor och att det ger ett större djup till berättelsen om det inte bara är humor och rosa fluff.
Jag har inte en aning om hur detta kommer tas emot av förlagen och eftersom jag inte är en publicerad författare så tror jag mina chanser att få in en fot är relativt låg. Den enda gång jag blivit publicerad var som manusförfattare till en TV-serie och sen när jag skrev inledningen till en publikation som gick ut som bilaga med tidningarna. Men jag har skrivit i hela mitt liv och haft bloggar. Leta inte, de är borta sen länge.
Som 10-åring gav jag och min yngre kusin ut ett månads-magasin, där jag ritade en serie/comic-strips (hästen Spader som var en riktig spjuver) och vi hittade på noveller och skrev små artiklar. Vi hade 4 prenumeranter som betalade för ett helt års prenumeration (min mamma som också kopierade upp manuset på jobbet, mormor och morfar, min farbror och en gullig gammal dam som bodde granne med oss). Sen sålde vi rätt många lösnummer på skolan och på våra föräldrars arbetsplatser. Skatteverket har inte hört av sig om det än. Hahahaha!
Jag tror vi gav ut 4-6 nummer och sen gav vi upp och prenumeranterna fick inte pengarna tillbaka.
Å andra sidan kostade de 2,50 kr/nummer så ingen blev direkt ruinerad.
Med det vill jag få sagt att intresset att skriva och illustrera/måla har funnits i hela mitt liv.
Så vad sjutton vill jag med detta?
Svaret är enkelt, jag vill berätta den här historien för jag tror den kommer beröra. Jag har plockat korn från verkligheten och satt dem i en annan kontext och lagt till äventyret för att sy ihop säcken och ge alla berättelsens frågor ett sammanhang.
Om förlagen refuserar så är det okej. Jag har en tillräckligt stor social media-krets för att kunna få texterna och bilderna granskade och jag vet att jag får ärlig kritik, och inte bara det jag helst vill höra. Jag räknar med en del hård kritik, men som gammal UX-designer har jag ett tjockt skinn och är inte lättkränkt. Varje design jag gör brukar få omarbetas 2-3 ggr på nuvarande jobbet. I den privata sektorn fick jag omarbeta designen 10-15 ggr och peta i detaljer.
Så slutsatsen är väl att egentligen at jag inte bryr mig om boken kommer publiceras av förlag. Det som är viktigt är att den är berörande och att det är en episk berättelse, där bilderna ska bidra till storyn.
Jag kanske till och med lägger upp en webbsida där man digitalt kan läsa och uppleva berättelsen, istället för att försöka bli publicerad.
Vill du tjäna pengar på din bok?
Bara om ett förlag tar på sig detta projekt, för de är ”all for the money” och jag vill inte ge dem mitt jobb gratis.
Om jag ger ut själv på eget förlag eller en webbsite så kommer det bli noll inkomst, och det är helt okej.
Ha en skön och kreativ fredag!
No responses yet